hejjagheterkristin

På Vidvinkel fotos utställning på Moderna Museet, "Looking for love", visades en liten film. Jag orkar inte dra upp vad filmen handlade om mer än att det handlade om ett kärlekspar. Eftersom ljudet var avstängt (?) blev fotot ännu mer viktigt. Den fick en annan roll, man betraktade personerna på ett annat sätt än vad man skulle göra med ljud. Det var intimt fotograferat, och när det var närbild på kvinnans ögon så såg man hur det sakta men säkert fylldes med tårar.

Det var då som det slog mig hur konstigt det är - att vi gråter vätska när vi blir allt för känslosamma. Varför gråter man? Är det för att släppa ut känslorna, följer känslorna med tårarna? Det hela handlar, åter igen, om psykologi. Vissa säger att t.ex. barn gråter för att de är otillsfredsställda och vill ha uppmärksamhet.... jag kan förstå logiken i det hela men håller inte med om det helt riktigt. Hur kommer det sig att man börjar gråta - av lycka? Man är ju inte alltid ledsen när man gråter?

Är det någon smart jäkel därute som kan förklara varför man gråter, p.g.a. känslor. Hur kommer det sig, om det nu gör det, att det hjälper att gråta?

Det var snart en vecka sedan vi var och fikade, här är en bild därifrån - på Julia.


Dagens musik: Florence Valentin - Jag glömde bort att vara rebell