hejjagheterkristin

Jag studerar fotografi, det visste ni nog redan. Under denna tid har jag öppnat mina ögon mycket mer. Fotografi är mer än Fotografi. Jag har upptäckt nya stilar, olika sätt att få en bild - med olika anledningar. Första dagen, när vi hade upprop, fick vi vara på ett frågeformulär. Vi skulle endast svara på en fråga: vad är fotografi?

Ja, vad är det? Jag hade aldrig funderat på något svar på den frågan förut även om jag visste vad fotografi var FÖR MIG. Jag minns inte vad jag svarade.

Jag vet inte om det är något inom mig som letar efter något bland gamla saker, kanske har den där nostalgikänslan inte riktigt lagt sig ännu. Jag har suttit timme ut och timme in och studerat nästan alla våra fotografier hemma, både de i pappersform och de på skivor.

Alldeles nyss hittade jag två helt underbara bilder. Kanske för att betyder en del för mig, kanske för att de är tagna av de smått charmerande gamla kamerorna som man hade när man var liten. Med rulle och allt. Bilderna känns genuina och äkta på något sätt. Nu när man fotograferar med de moderna och tekniska systemkamerorna försvinner lite den charmen.

För det är väl det som är grejen med fotografi - att man, som fotograf, lyckas förmedla eller väcka känslor... funderingar... reflektioner som sätts igång. Någon slags iakttagelse som stannar för en stund. Vad betyder en bild som är "perfekt" (vad är perfekt?) utformad på det tekniska planet om den inte har något att förmedla? Och vem har sagt att en "perfekt" utformad bild inte kan förmedla något? Det som jag tycker inte är perfekt, är kanske just perfekt för mig. Det är nog en smaksak, som allt annat här i livet. Och tur är väl det!

Ni ser... fotografi är inte bara en sak... inte heller två... utan fotografi är mer än Fotografi.

Här har ni de två bilderna. Den första är på min mamma och min farfar. Den har skärt sig i färgerna vilket har gjort den hältfen röd- och hälften gröntonad. Det kanske var slumpen att det blev som det blev, men nu - idag - tycker jag nästan att det blev vackert. Det icke-perfekta blev det perfekta.
Den andra bilden ser vi främst min farmor och min farbror. På höger sida ser man en glimt av min mamma. Jag gillar denna bild just för att det är lite av ett ögonblicksfångare. Det ligger en liten berättsle bakom den.. som om den nästan var iscensatt. Man ser en koppling mellan dem tre, som en cirkel. Det är fint. Den hårda blixten påminner också om gamla amerikanska 50/60-tals fotografier.
Det är roligt att man kan hitta sådana bilder, från när man var 12 år och sedan tycka att de är bra. Det är lite häftigt.




Dagens musik består mest av Portrait painters, Pats, Patrick Watson och Beach House.