hejjagheterkristin

Jag behöver bara skriva av mig. Ibland behöver man det helt enkelt.

Igår rensades det ännu mer. Nu var det mammas egna garderob. Allt blev så fysiskt denna gång, att ta i kläder som var hennes - som doftade "mamma" gjorde att det blev mycket svårare än vad jag trodde. Det gick fort, och tillslut var den tom. Det känns konstigt och helt overkligt att det nu har gått ungefär ett halvår sen. Det känns som om det bara har gått några veckor... och vad har jag gjort under det här långa tiden egentligen? Levt i en lite bubbla som nu kanske har späckts?

Ibland kan det bara slå mig hur jävla mycket jag saknar henne. Det händer i stort sett varje dag, men det är något som man bara får acceptera och lära sig att leva med.

Som jag sagt det tidigare, så uppskattar jag allt annat i livet lite lite mer. Speciellt små saker. Det är nu som födelsedagar coh materiella saker inte spelar någon större roll, utan mer de små stunderna då jag t.ex. diskuterar med Oriana om filosofiska saker. eller promenerar med Marion på Södermalm Jag har övergått från det som kanske alltid tas förgivet (ex. traditioner) och förlita mig mer på stundens ögonblick. De är dem som man minns i efterhand.

Samtidigt måste jag medge att jag levt i en annan värld under detta halvår. Det slog klart för mig härom dagen. Jag är inte densamma som jag var vid mammas dödsbädd. Jag var och är fortfarande Kristin, men i en annan tankebana med ett annat sätt att se på saker och ting.



Dagens musik består av en av de bästa artisterna i världshistorien (på riktigt), en äkthetskänsla i musiken och otroligt bra låttexter: Nina Simone - Ain't Got No...I've Got Life