10 MARS
Min vän Oriana 10 mars.
---
Inspirationen och orken har kommit tillbaka! Jag behöver nog lite förvirring och huller-om-buller för att jag ska känna att jag kan fotografera. Fotograferandet som terapi. Det är nog lite som för en känd fotograf, minns ej namnet, som fotograferade när hon/han mådde som sämst. När hon/han sen mådde bättre så försvann behövandet att fotografera.
Jag vet inte om jag fungerar likadant (jag mår ju inte dåligt), men jag har inte ens orkat peta på kameran frivilligt i under julen fram till nu. Jag har alltid haft liten lust men aldrig riktigt fått kraft att ta mig i kragen och ge mig ut.
Nu kliar det i fingrarna och ögonen hittar ständigt nya ögonblick att fånga. Jag blir alldeles varm i magen när jag tänker på det. Jag har verkligen saknat det.
---
